För fem år sedan, med tusentals pilgrimer samlade på Petersplatsen, förklarade påven Franciskus kardinal John Henry Newman som helgon. Newman, som var en lysande akademiker, poet, teolog och en av 1800-talets mest karismatiska personer, lämnade ett outplånligt avtryck i sin samtid.
Från anglikanska rötter till katolsk nyfikenhet
Newman föddes i England 1801 och växte upp i en anglikansk familj. Han ordinerades till anglikansk präst vid 24 års ålder och verkade som präst och professor vid Oriel College i Oxford i mer än två decennier. Trots sin allians med High Church hade han en djup respekt för den tidiga kristna traditionen, som han menade delades av den anglikanska kyrkan. Newmans resa tog dock en oväntad vändning, som ledde till att han ifrågasatte och till slut omfamnade katolicismen.
”Han visste att kyrkan i Rom var moder till kyrkan i England”, förklarar fader Hermann Geissler, föreståndare för Newman Center i Rom. Denna respekt för Rom kolliderade med hans övertygelse om att ”påven var Antikrist”, en uppfattning som delades av många anglikaner på hans tid.
En resa med sjukdom och uppenbarelse
Newmans väg till katolicismen präglades av en viktig händelse 1833. Under en resa till Italien drabbades han av tyfus, vilket ledde honom till en djup andlig upplevelse. ”I sin deliriska galenskap ropade han: ’Jag kommer inte att dö, för jag har inte syndat mot ljuset'”, minns fader Geissler och pekar på ett mystiskt möte som Newman själv hade svårt att helt förklara.
År 1845 ledde Newmans studier av kyrkofäderna till att han lämnade anglikanismen och anslöt sig till den katolska kyrkan. Han försökte katolicisera anglikanismen, men efter motstånd från Oxford och de anglikanska biskoparna valde han att leva i avskildhet nära Oxford och ägna sig åt studier, bön och urskiljning.
Omfamnar Rom och lämnar ett bestående arv
År 1846 reste Newman till Rom för att förbereda sig för prästvigningen vid Propaganda Fides missionärskollegium. Under sin vistelse träffade han påven Pius IX, som besökte honom personligen – ett tecken på Newmans växande inflytande. År 1847 prästvigdes Newman och återvände till England, där han grundade English Oratory of St. Philip Neri i Birmingham.
Hans sista besök i Rom ägde rum 1879, då påven Leo XIII, som var medveten om Newmans inflytande, utnämnde honom till kardinal. Trots sin inledande tvekan inför att flytta till Rom försäkrades Newman om att han kunde stanna kvar i England och hedra både sin roll och den katolska kyrkan i sitt hemland.
Newmans resa från Oxford till Rom fullbordades för fem år sedan när påven Franciskus helgonförklarade honom på Petersplatsen och därmed befäste hans arv som helgon och nyckelperson inom den katolska kyrkan.
