Inte bara”ansvaret för rikedom”, ett centralt tema i ett land som är så propert som Luxemburg, och frågan om att välkomna migranter, som alltid står i centrum för påven Franciskus pontifikat. Men också fredens ansvar, en vädjan som ska lanseras i det lilla storhertigdömet i Europas mitt, som återuppbyggde sig självt ur askan efter andra världskriget och var en del av den europeiska uppbyggnadsprocess som just syftade till att skapa fred på den gamla kontinenten. Och det är härifrån som påven Franciskus vädjar mot den ”minnesskleros” som uppstår i nya konflikter i Europa – och den indirekta tanken kan inte undgå att vara Ukraina – och som leder tillbaka till det förflutnas misstag.
Påve Franciskus anlände till Luxemburg och hade ett personligt möte med storhertigen och storhertiginnan, som är katoliker, och med premiärministern. Han befinner sig i ett katolskt men sekulariserat land, där lagarna är mycket liberala i viktiga frågor och där det finns ett stort välstånd. Påven Franciskus skriver under den gyllene boken och går sedan till mötet med diplomatkåren, det första av två möten som påven kommer att ha i landet innan han reser vidare till Bryssel.
Finns det någon bättre plats att inleda en appell till Europas hjärta? Påven Franciskus noterar därför med beklagande”att det även på den europeiska kontinenten åter uppstår motsättningar och fiendskap som, i stället för att lösas med hjälp av ömsesidig välvilja, förhandlingar och diplomatiskt arbete, bryter ut i öppna fientligheter med förstörelse och död som följd”.
Påven tillägger att”det verkar som om det mänskliga hjärtat inte alltid vet hur man bevarar minnet och att det med jämna mellanrum går vilse och återvänder till krigets tragiska vägar”. Det är, tillägger påven, en ”farlig skleros, som gör nationer allvarligt sjuka och riskerar att kasta dem in i äventyr med enorma mänskliga kostnader och förnya meningslösa massakrer”.
PåvenFranciskus ber oss att ”lyfta blicken mot” och att”folkens och de styrandes dagliga liv ska präglas av höga och djupa andliga värden, som förhindrar förnuftets galenskap och en oansvarig återgång till att göra samma misstag som i det förflutna, som dessutom förvärras av den större tekniska kraft som människan nu använder sig av”.
Påven Franciskus tal handlade om fred, så till den grad att han också beklagade att det inte är acceptabelt att ekonomier baseras på vapenmarknaden”.
Påven noterade att”den solida demokratiska strukturen i ert land, som värnar om människans värdighet och försvaret av hennes grundläggande friheter, är den oumbärliga förutsättningen för en sådan betydande roll i det kontinentala sammanhanget”.
Påven betonade: ”I själva verket är det inte territoriets storlek eller antalet invånare som är det oumbärliga villkoret för att en stat skall kunna spela en viktig roll på internationell nivå eller för att den skall kunna bli ett nervcentrum på ekonomisk och finansiell nivå. Det är snarare det tålmodiga byggandet av kloka institutioner och lagar, som genom att reglera medborgarnas liv enligt kriterier för rättvisa och med respekt för rättsstatsprincipen, sätter människan och det gemensamma bästa i centrum och förhindrar och motverkar farorna med diskriminering och uteslutning”.
PåvenFranciskus betonar också att omsorgen om skapelsen och broderskapet, som är teman för hans pontifikat, är en del av denna tradition i socialläran, och påpekar att ”rikedom är ett ansvar”, varför han ber att”ständig vaksamhet utövas för att inte försumma de mest missgynnade nationerna, utan att de faktiskt får hjälp att återhämta sig från sina förhållanden av fattigdom”, och att Luxemburg i synnerhet är ett exempel och hjälper till att ”peka ut den väg som ska tas för att välkomna och integrera migranter och flyktingar”.
”Detta”, avslutar påven Franciskus, ”är ett sätt att se till att antalet personer som tvingas emigrera, ofta under omänskliga och farliga förhållanden, minskar. Låt Luxemburg, med sin säregna historia, med sitt lika säregna geografiska läge, med knappt hälften av sina invånare som kommer från andra delar av Europa och världen, vara en hjälp och ett exempel när det gäller att visa vägen framåt för att välkomna och integrera migranter och flyktingar”.
Avslutningsvis betonade påven Franciskus att ”Luxemburg kan visa alla fördelarna med fred i stället för krigets fasor, med integration och främjande av migranter i stället för segregation, och jag tackar er så mycket för att ni välkomnar migranter. Detta är berikande. Även fördelarna med samarbete mellan nationer mot de skadliga konsekvenserna av hårdnande positioner och den själviska och kortsiktiga eller till och med våldsamma strävan efter egna intressen”.
Påven betonade i förbifarten:”Låt mig tillägga en sak… Jag har sett födelsestatistiken. Fler bebisar! Jag säger inte fler barn, mindre små hundar. Jag säger detta i Italien… Fler barn!”
Påven betonar att det finns”ett brådskande behov av att de som har auktoritet engagerar sig med uthållighet och tålamod i ärliga förhandlingar i syfte att lösa meningsskiljaktigheter, med en anda av beredskap att identifiera hedervärda kompromisser, som inte undergräver någonting och som istället kan bygga säkerhet och fred för alla”
Avslutningsvis påminde påven Franciskus om mottot för besöket, Per Servire , som ”direkt och i allra högsta grad hänvisar till kyrkans uppdrag”, och att ”tjänstgöring också är den högsta adelstiteln, den viktigaste uppgiften, den stil som man måste anta varje dag”.
.
