Arbetet i den italienska biskopskonferensens (CEI) permanenta biskopsråd, som inleddes på måndagen med ett öppningsanförande av kardinalpresident Matteo Maria Zuppi,avslutades i Rom.

En vädjan om fred kom från biskoparna. ”Vi fortsätter att se”, konstaterade CEI, ”liv som krossas, familjer som präglas av smärta, barn som splittras av våld och tårar. Hus, skolor och sjukhus jämnas med marken, städer blir till öken. En sårad mänsklighet ropar efter fred och rättvisa. Det är varje människas plikt att åkalla fred och att i vardagen arbeta under Bröderna Allas tecken; det är de styrandes plikt att säkerställa fred för jordens folk. Låt samexistens bli broderskap, låt ömsesidig respekt råda, låt de minsta stå i fokus för hela samhället och för dem som är kallade att ta politiskt ansvar. Våld ger aldrig någon fördel. Krig är bara död. Religiösa samfund har också en särskild plikt att ge röst åt det hopp om lugn och fred som stiger från de små, kvinnor och män i vår tid, vars liv präglas av det onda och alltid oberättigade tillgripandet av vapen”.

Sedan, med tanke på den första synodala församlingen som skulle äga rum i Rom, i basilikan S:t Paulus utanför murarna, den 15-17 november, ”illustrerades och godkändes riktlinjerna, som utarbetats på grundval av det lyssnande och den urskiljning som genomförts under de tre åren av Synodalvägen, både i de lokala kyrkorna och inom kommittén för Synodalvägen, med beaktande av de bidrag som lämnats av den 79:e generalförsamlingen för den italienska biskopskonferensen”.

Slutligen saknades inte en hänvisning till reformen av den italienska biskopskonferensens generalsekretariats kontor och tjänster, som ”ligger i kölvattnet av den missionära omvandling som påven Franciskus så ofta önskat, med utgångspunkt i den apostoliska uppmaningen Praedicate evangelium”, som det står i slutkommunikén. På grundval av principerna om synodalitet, mission och diakoni inbjuder riktlinjerna oss att ompröva åtagandet för generalsekretariatets kontor och tjänster till förmån för CEI:s organ och de enskilda kyrkorna på ett sådant sätt att deras pastorala och missionära karaktär förstärks. Inom de två stora områdena förkunnelse och firande av tron och vittnesbörd om det kristna livet ingår byråerna och avdelningarna, med sina respektive aktiviteter och kompetenser, i vissa pastorala poler. Dessa är platser för konvergens och samordning av de poler som i detta historiska ögonblick och inom en nära framtid anses vara betydelsefulla och avgörande för en verklig och effektiv tjänst i en missionerande kyrka”.

.

Denna artikel har tidigare publicerats på acistampa.com