Det kommer inte att bli en resa med politiska teman och det kommer inte att bli en resa till de europeiska institutionerna. Påven Franciskus besök i Belgien och Luxemburg började som en pastoral resa, med ett specifikt tillfälle: 600-årsjubileet av det katolska universitetet i Louvain, som grundades av Martin V år 1425. Ett tillfälle som står i fokus för besöket och som också berör splittringen i det belgiska samhället, eftersom Louvain sedan 1968 har blivit två universitet: det flamländsktalande Katholieke Universiteit Leuven och det fransktalande Université Caholique de Louvain, med säte i Louvain-la-Neuve.Papa, en stad som byggdes just för att ge plats åt detta nya campus. Men det blir också en resa som kommer att kulminera med saligförklaringen av Anne av Jesus, en karmelitisk mystiker, och därefter möten med flyktingar och offer för övergrepp.
Franciskus reser alltså den 26 september på en tredagarsresa till hjärtat av Europa. Ett mycket kort stopp i Luxemburg, där han kommer att träffa storhertigarna, civilsamhället och sedan de religiösa. Sedan, återigen i Bryssel, för att sova i nuntiaturen, för att sedan åka fram och tillbaka till Leuven, Louvain-la-neuve, och Koekelerg, den femte största basilikan i världen och den enda i art deco, vars byggnation påbörjades 1905 för att fira 75 år av belgisk självständighet och som stod klar först 1971, när dock Pius XII redan hade utropat den till en mindre basilika i minst tjugo år.
Resa nummer 46 för påven Franciskus, som tillsammans med Belgien och Luxemburg berör 67 länder som besökts under året. Under den avslutande mässan saligförklarades Anne av Jesus (1545 – 1621), född Anne av Lobera, en professorsnunna i orden för avskilda karmeliter, en formare enligt den heliga Teresa av Avilas och den helige Johannes av Korsets karisma. Ett mirakel som tillskrivits hennes förbön erkändes den 14 december 2023.
Saligförklaringen är kulmen på en resa till två länder som har många saker gemensamt.
De båda ländernas kungligheter är katoliker – belgarna inledde sin dynasti som protestanter, men konverterade snart till katolicismen – och de står varandra mycket nära, så nära att Luxemburgs storhertigar förväntas närvara vid den avslutande mässan på kung Baudouin-stadion, som i Italien kallas Heyselstadion och som väcker mycket sorgliga minnen.
Men det finns flera röda trådar som förbinder de två resorna. Båda nationerna upplever en stark sekularisering, båda nationerna är mångkulturella och flerspråkiga nationer, båda nationerna är grundarländer till Europeiska unionen och hem för europeiska institutioner.
Och så har vi temat fred, eftersom Belgien är platsen för stora slag under första och andra världskriget – och vid Ypres användes för första gången det kemiska vapen som senare kom att kallas senapsgas – och därför, betonar Matteo Bruni, chef för Heliga stolens presstjänst, kan vi förvänta oss av påven ”ett ord om Europas hjärta, om den roll han vill se för framtiden”. Låt oss tänka på diskursen om välkomnande, om att se bortom sina gränser, om solidaritet mellan länder”, och ta upp ”temat fred som en kallelse som kommer från hjärtat av Europa”, i ”länder som har arbetat för att skapa förutsättningar för fred medan kontinenten riskerar att dras in i konflikter”.
Och så finns det en potentiell röd tråd, som involverar en ros. Det är ännu inte känt om påven kommer att ta med sig en gyllene ros till det Heliga hjärtats helgedom i Koekelberg, som man gör på senare tid med helgedomar med stor hängivenhet. Han kommer säkert att ta med den till statyn av Maria som tröstar de lidande, som har vördats i Luxemburg i 400 år. Den sanna traditionen med den gyllene rosen var dock att den gavs till personligheter från den katolska världen, och den sista personligheten som fick den var storhertiginnan Charlotte av Luxemburg 1956. Nu, om allt går väl, blir det Belgien som kommer att erbjuda påven en ros. Men det blir en kunglig blomma, en växt av en särskild rosart, som ska uppkallas efter fader Georges Lemaître, upptäckaren av Big Bang, som av en tillfällighet utbildades i Leuven.
Leuven, alltså. Ett ekonomiskt kraftcentrum i Belgien, med 30 000 arbetstillfällen, tre kliniker, en mycket stor universitetsstad och ett rykte som ett universitet för progressiv teologi efter konciliet, med tanke på att kardinal Suenens och de dominikanska teologerna Schilebeeckxx och Gustavo Gutierrez, en peruan, grundare av befrielseteologin, som förresten av en ödets nyck är döende just när påven besöker sin Alma Mater.
Påven Franciskus kommer att besöka de två verkligheterna i Leuven. Vid det fransktalande katolska universitetet kommer mötet att ske med studenter.
De ämnen som valts ut för diskussion är: de teologiska och filosofiska rötterna kring sociala och miljömässiga kriser; känslor – såsom ekoångest – och engagemang; ojämlikhet; mäns och kvinnors plats; nykterhetens och solidaritetens roll.
Dessa teman kommer att utvecklas i en frågestund mellan påven och universitetsvärlden. Det återstår att se om påven kommer att hålla sig till de förberedda svaren eller tala ur hand i hand.
I Leuven, på den flamländska sidan, kommer påve Franciskus istället att träffa professorer. Det centrala temat för mötet kommer att vara migration, ett ämne med stora politiska implikationer i ett Belgien som med oro ser framväxten av de nya populistiska strömningar som framträdde i det senaste valet.
Ett annat ämne för besöket kommer att vara övergrepp mot barn. Den belgiska kyrkan har skakats av övergreppsdramat, det har funnits en kyrklig kommission, en regeringskommission. Kyrkan i Belgien har gjort en djupgående samvetsgranskning, även om fallet med övergrepp ofta återvänder till den allmänna opinionen, och har lett till att en ny kommission har bildats.
Den belgiska biskopskonferensen arbetar för närvarande med en lämplig handlingsplan för sin pågående kamp mot övergrepp inom den katolska kyrkan.
Planen bygger delvis på rekommendationer från parlamentariska kommissioner, men också på resultaten av pågående forskning vid det katolska universitetet i Leuven och dialog med offer. Mycket betydelsefullt är att ärkebiskopen av Bryssel-Malines Luc Terlinden har blivit ansvarig för övergreppsfrågan inom den konferens han är ordförande för. Hans position kommer att kvarstå tills den nya handlingsplanen träder i kraft. Terlinden kan också komma att ta upp frågan om övergrepp.
Påven Franciskus kommer att ha ett privat möte med 15 offer för övergrepp, vars identiteter inte har avslöjats. Mötet kommer att äga rum under total sekretess och kommer att tillkännages först efter att det har ägt rum.
Enligt källor kommer även Belgiens kung att beröra frågan om övergrepp i sitt tal i Laachen. Han kommer inte att göra det för att peka finger åt den katolska kyrkan, utan för att lyfta fram de ansträngningar som har gjorts för att övervinna dramat med övergrepp.
Att resan kommer att vara centrerad till Belgien framgår också av en detalj. Påve Franciskus kommer inte att träffa hela den diplomatiska kåren som är ackrediterad i Bryssel. I stället har organisationen beslutat att rikta de 300 inbjudningarna till mötet till olika medlemmar av det civila samhället, vilket innebär att den diplomatiska kåren reduceras till en representant per geografiskt område. Det kan finnas några höga representanter från EU, men det är ännu inte säkert. Det är mycket mer troligt att mötet med några medlemmar av de europeiska institutionerna – kanske EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen – kommer att äga rum i enrum, i den apostoliska nuntiaturen, dvs. den Heliga Stolens ambassad i Bryssel. Det är där som påven kommer att vara bosatt.
Man trodde att det skulle vara en organisation för ett fåtal intima personer. Men i verkligheten har deltagarantalet vid den avslutande mässan redan nått 30.000. Det antal biljetter som inte var avsedda för religiösa organisationer och lokala rörelser sålde slut inom 48 timmar, ett tecken på att det finns en entusiasm för påvens besök, även i det sekulariserade Bryssel.
Så sekulariserat att ärkebiskop Franco Coppola, påvens ”ambassadör” i Bryssel, i en intervju med CathoBel förklarade att påven Franciskus valde Belgien ”i överensstämmelse med hans val att gå mot periferin. Vi ser alltid Belgien som centrum, Europas hjärta, och så är det också i verkligheten. Men detta centrum visar ett sätt på vilket sekulariseringens verklighet manifesterar sig. Ur denna synvinkel har det blivit ett gränsland, kyrkan konfronteras med en ny situation och drabbas mycket ofta av den missionerande och evangeliserande impuls som påven kommer att hjälpa oss alla att möta denna utmaning”.
Det återstår att se om påven Franciskus tal kommer att rikta sig enbart till Belgien eller om det också kommer att bli en signal till hela Europeiska unionen. Men det är helt säkert att kyrkan i Belgien verkligen behöver ett tecken på hopp från påven.
Efter självständigheten kunde faktiskt kyrkan i Belgien också utvecklas tack vare en mycket liberal konstitution som öppnade vägen för inrättandet av alla slags skolor, kliniker och privata verksamheter utan statens medgivande. Det var den stora missionsperioden, och påven Franciskus kommer att ha ett möte 40 meter från graven till fader Damien av Molokai, de spetälskas apostel som saligförklarades av Johannes Paulus II och helgonförklarades av påven Franciskus.
Katolikerna är en pelare i landets bildning, tillsammans med liberaler och socialister, men religionsutövningen försvann under andra hälften av 1900-talet.
Kyrkan i Belgien har åtta stift plus militärordinariatet och består av ett nätverk av 3.613 församlingar som arbetar tillsammans i pastorala enheter.
Sedan sex år tillbaka publicerar kyrkan i Belgien en årlig rapport om sin verksamhet. Den senaste rapporten är 2023 års rapport, som sträcker sig fram till 2022. Enligt dessa uppgifter betraktar sig hälften av belgarna som katoliker, men endast 9 procent deltar i ett religiöst firande.
Annat är det med den katolska utbildningen, som har det vanliga ryktet, med nästan 200 000 fransktalande elever i grundskolan och mer än 230 000 i gymnasieskolan. Religionsundervisningen är frivillig i det offentliga nätverket och det har förekommit flera kontroverser om uppkomsten av kurser i medborgarkunskap, de så kallade cours de rien, som har varit något påtvingade så till den grad att de har urholkat religionsundervisningen i skolan.
Det finns fyra stora Mariaskrin i Belgien: Banneux och Notre Dame i Vallonien (den senare firade 75-årsdagen av det officiella erkännandet av uppenbarelserna i stiftet Liège), Notre-dame de Beauraing i Namur. A
Två parlamentariska undersökningskommissioner ägnade sig åt offer för övergrepp inom ramen för en pastoral rapport. Dessa ägde rum 2010-2011 och 2023-2024. Våren 2023 fick sändningen av avsnitt av tv-serien Godvergeten, vars titel kan översättas med Guds glömda, en djupgående inverkan på befolkningen i Flandern. Sex månader senare översattes avsnitten och presenterades för fransktalande.
Om offren och obehaget är verkligt i hela befolkningen, kvarstår det faktum att den katolska kyrkan har gjort och uppfyllt många åtaganden, från det första inrättandet av hjälplinjer (1997) till skapandet av tio kontaktpunkter (2012-2021). och en interdiocesan kommission för skydd av barn och ungdomar (2012), utarbetandet av en uppförandekod för sina medarbetare.
.
Denna artikel publicerades tidigare av acistampa.com
