Skip to content

Don Dolindo Ruotolos handling av övergivenhet

Prästen skrev denna bön för att de själar som anförtrotts honom skulle känna lugn och hopp
Don Dolindo Ruotolo | | pubblico dominio

Don Dolindo Ruotolo (1882-1970) var en napolitansk präst på 1800-talet. Hans namn är förknippat med de många prövningar och vedermödor som han tvingades genomgå under sin livstid för att nå fram till Kristi hjärta.

Som son till en napolitansk medelklassfamilj upplevde han fattigdom och många andra umbäranden, men ingenting hindrade honom från att leva i en innerlig och äkta tro på den himmelske Faderns efterföljd.

Han var medlem i Missionskongregationen, som hade den helige Vincent de Paul som grundare, och prästvigdes den 24 juni 1905.

Med tanke på hans goda intellektuella anlag blev han omedelbart inriktad på att undervisa i teologi och andra närliggande ämnen.

På grund av en rad omvälvningar anslöt han sig till stiftets prästerskap och tog sin bostad och apostolat i prästgården San Giuseppe dei Nudi i Neapel.

Han var en mycket produktiv författare: från Kommentaren till den heliga skrift i trettiotre volymer till många andra verk av andaktsfull eller asketisk karaktär.

Han var franciskanernas tertiarie och levde fattigt, ödmjukt och kyskt.

De som kände honom minns honom som en ödmjukhetens och bönens man.

Han älskade Vår Fru och delade hennes hängivenhet med sina ord och skrifter, inklusive några som ägnades åt att be den heliga rosenkransen, en bön som han särskilt älskade.

Utöver detta präglas hans spiritualitet av en stark kärlek till Jesu hjärta och en särskild tillit till hans förbön. Särskilt anmärkningsvärd är den bön som prästen skrev och som kallas Act of Surrender.

Den komponerades efter en rad smärtsamma händelser som påverkade hans religiösa och mänskliga liv och representerar frukten av hans egen mystiska askes.

Den lägger livets vedermödor och allt annat smärtsamt i Faderns händer och förvandlar det till ett ögonblick av lugn, eftersom det är anförtrott Faderns mäktiga hand.

När man läser sådana ord blir man förvånad över den anda som flammade upp hos presbytern, som gick bort den avlägsna 19 november 1970 och lämnade minnet av sitt liv vid korsets fot.

Don Dolindos kropp, som han kallades av de troende, vilar i kyrkan San Giuseppe dei vecchi i Neapel, där den väntar på de många ansikten som vänder sig till hans förbön för en bön om hopp och tillit till framtiden. Processen för saligförklaring är igång.

Vi föreslår texten tillöverlåtelseakten:

”Jesus till själarna: Varför förvirrar ni er själva genom att agitera er själva? Överlåt skötseln av era saker till mig så kommer allt att lugna ner sig. Jag säger er i sanning att varje handling av sann, blind, fullständig överlåtelse till mig ger den effekt ni önskar och löser kniviga situationer.

Att överlämna sig till mig betyder inte att bli upprörd, förtvivlad och förtvivlad, för att sedan vända sig till mig med en upprörd bön om att jag skall följa dig, och på så sätt förvandla upprördhet till bön.

Att överlämna sig innebär att lugnt stänga själens ögon, att vända sina tankar bort från vedermödor och att överlämna sig till mig så att jag ensam kan finna er, som sovande barn i er moders famn, på den andra stranden.

Det som upprör er och gör er oerhörd skada är ert resonerande, ert tänkande, ert tjatande och er vilja att till varje pris sörja för det som plågar er.

Hur många saker gör jag inte när själen, i sina andliga behov såväl som i sina materiella behov, vänder sig till mig, ser på mig och säger till mig: ”Ta hand om det”, sluter ögonen och vilar!

Du har få nådegåvor när du arbetar för att frambringa dem, du har många när bönen är ett fullständigt förlitande på mig.

Du ber i smärta om att jag skall arbeta, men att jag skall arbeta som du tror…. Ni vänder er inte till mig, utan ni vill att jag skall anpassa mig till era idéer; ni är inte sjuka människor som ber doktorn om ett botemedel, utan som föreslår det för honom.

Gör inte så, utan be som jag lärde dig i Pater:

”Helgat varde ditt namn”, det vill säga, förhärligas i min nöd;

”Ditt rike kommer”, det vill säga att allting bidrar till ditt rike i oss och i världen;

”Ske din vilja”, det vill säga TÄNK DIG.

Om du verkligen säger till mig: ”din vilja ske”, vilket är detsamma som att säga: ”tänk efter”, så ingriper jag med hela min allmakt och löser de mest låsta situationer.

Ser du där att sjukdomen tränger sig på i stället för att försvinna? Oroa dig inte, blunda och säg med tillförsikt till mig: ”Din vilja ske, ta hand om det”. Jag säger dig att jag tänker på det, att jag ingriper som läkare och till och med utför ett mirakel när det behövs. Ser du att den sjuka personen blir sämre? Bli inte upprörd, utan blunda och säg: ”Du tar hand om det. Jag säger att jag ska tänka på det.

Det är mot övergivenhet till oro, agitation och att vilja tänka på konsekvenserna av något. Det är som den förvirring som barn skapar, som kräver att deras mor ska tänka på deras behov, och de vill tänka på det själva och hindrar henne i hennes arbete med sina barnsliga idéer och fixeringar.

Jag tänker bara på det när du blundar. Ni är sömnlösa, ni vill bedöma allt, granska allt, ni litar bara på män. Ni är sömnlösa, ni vill bedöma allt, granska allt, tänka allt, och därför överlåter ni er själva till mänskliga krafter, eller ännu värre, till män, och litar på att de ska ingripa. Det är detta som hindrar mina ord och mina åsikter.

Åh, hur jag önskar av er att denna övergivenhet skall vara till nytta för er, och hur jag gläder mig åt att se er upprörda! Satan strävar just efter detta: att uppröra dig för att dra bort dig från mitt handlande och göra dig till ett byte för mänskliga initiativ. Lita därför på mig allena, vila i mig, överlämna er till mig i allt.

Jag gör underverk i proportion till er fullständiga överlåtelse till mig och till frånvaron av varje tanke på er; jag öser ut nådens skatter när ni är i full fattigdom! Om du har dina egna resurser, även om de är små, eller om du söker dem, befinner du dig i naturens rike och följer därför tingens naturliga gång, som ofta motarbetas av Satan. Ingen som resonerar eller funderar har utfört underverk, inte ens bland helgonen. Den som överlåter sig åt Gud arbetar gudomligt.

När du ser att saker och ting blir komplicerade, säg med din själs slutna ögon: ”Jesus, ta hand om det.

Och distrahera dig själv, för ditt sinne är skarpt … och det är svårt för dig att se ondska.

Lita på mig ofta och distrahera dig från dig själv. Gör detta för alla dina behov. Gör allt detta, så kommer du att se stora, kontinuerliga, tysta mirakel. Jag svär till dig genom min kärlek. Jag kommer att se till det, Jag försäkrar dig. Be alltid med denna disposition av övergivenhet, och du kommer att ha stor frid och stor frukt, även när jag ger dig nåden av immolation av reparation och kärlek som kräver lidande. Verkar det omöjligt för dig? Slut ögonen och säg av hela din själ: ”Jesus, ta hand om det. Var inte rädd, jag skall ta hand om det. Och du kommer att välsigna mitt namn genom att ödmjuka dig själv.

Tusen böner är inte värda en enda akt av tillitsfull överlåtelse: kom väl ihåg detta. Det finns ingen novena som är mer effektiv än denna: O Jesus, jag överlämnar mig till dig, ta hand om det!”

Denna artikel har tidigare publicerats på acistampa.it

NEWSLETTER


Dela

Mer relaterat till detta

Upptäck Ökenfädernas tidlösa visdom – Ny serie med biskop Erik Varden

Hur kan vi möta livets utmaningar med tro och förtröstan? I den nya serien ”Ökenfäderna på ett år” tar biskop Erik Varden oss med på en resa in i ökenfädernas tidlösa visdom. Upptäck hur deras exempel ger mod och hopp i vår egen andliga vardag. Missa inte denna inspirerande serie, tillgänglig under ”Serier” i vår meny!

Herrens dop: En dag för förnyelse och hopp

Festen av Herrens dop firas i den katolska Kyrkan söndagen efter epfiania och avslutar jultiden. Dagen lyfter fram Jesu dop i Jordan och betonar dopets centrala roll i kristen tro. I Vatikanen döpte påve Franciskus 21 barn i Sixtinska kapellet, medan man bland annat i S:t Botvids församling samlades under högmässan och förnyade doplöftena.

Herrens Dop

Herrens Dop, som firas söndagen efter Epifania, markerar Jesu offentliga verksamhet och är en påminnelse om hans roll som Frälsare. Genom denna högtid reflekterar vi