Det äldsta högsäkerhetsfängelset i det romerska riket
Gömd under kyrkan San Giuseppe dei Falegnami, mitt bland ruinerna av det antika Rom, ligger stadens äldsta högsäkerhetsfängelse: Carcere Mamertino. Beläget vid foten av det romerska rikets epicentrum, mittemot Forum Romanum – hjärtat av det offentliga livet – var det en tydlig symbol för Roms obevekliga rättvisa mot sina fiender.
Fader John D’Orazio från Opera Romana Pellegrinaggi, som tar hand om de troende genom att organisera pilgrimsfärder för Roms stift, förklarar: ”Statens fiender i det antika Rom spärrades in i detta fängelse. Det var inte ett fängelse för småtjuvar, utan för statens fiender, för de viktigaste personerna. De ville att folk skulle se att dessa personer torterades och dömdes till döden här.”
Bland de många historiska personer som dömdes till döden genom svält, strypning eller halshuggning i Mamertinefängelset kan nämnas Jugurthas, kung av Numidien, och den galliske ledaren Vercetorix, som avrättades offentligt genom strypning år 104 respektive 46 f.Kr.
Fängslande av heliga Petrus och Paulus
Anklagade för förräderi för att ha vägrat att tillskriva den romerske kejsaren Nero absolut makt och gudomlighet, är detta också det fängelse där de heliga Petrus och Paulus hölls före sitt martyrskap. Trots de hårda förhållandena under deras fångenskap nämner den kristna traditionen en mirakulös händelse som ägde rum på fängelsets djupaste nivå, ”som ett tecken på Guds välsignelse och barmhärtighet mot martyrerna under konflikten”
Fader John förklarar: ”Petrus lyckades vittna om evangeliet till och med här i Mamertinefängelset för sina vakter som bevakade honom. Han lyckades berätta för dem om evangeliet och de lyssnade på hans ord och tog evangeliets budskap till sina hjärtan. De ville bli döpta, men det fanns inget vatten att döpa dem med. Så Petrus hämtade på ett mirakulöst sätt vatten och kunde döpa dem med det. Dessa fångar kallades Trial och Martiniano. På så sätt blev de själva martyrer för evangeliet.”
Efter att ha blivit döpta arresterades, torterades och halshöggs de båda apostlarna på order av kejsar Nero. Apostlarna gick också ett liknande öde till mötes.
Efter att de fängslats korsfästes enligt traditionen Petrus upp och ned i Neros cirkus på Vatikankullen, där obelisken ”Vittnet” står idag
Paulus sägs ha halshuggits eftersom Rom inte tillät sina medborgare att korsfästas. Hans avhuggna huvud sägs ha studsat tillbaka tre gånger och mirakulöst gett upphov till en vattenkälla varje gång det vidrörde marken. Det är därför platsen är känd som ”Sankt Paulus vid de tre fontänerna”
”Petrus och Paulus visade stort mod i sitt martyrium: de omfamnade korset, de omfamnade korset i sina liv, inte bara var för sig utan tillsammans”, säger fader John. ”Petrus och Paulus, som hade mycket olika personligheter, olika förhållningssätt och olika karismer, hade ändå stor respekt för varandra och delade till slut upplevelsen av martyrskap här i Rom.”
Oavsett om Mamertinefängelset var den faktiska fängelseplatsen för de heliga Petrus och Paulus eller inte, är deras liv och död utan tvekan ett vittnesbörd om uthållig tro.
Ett arv av mod och tro
”Martyrerna”, avslutar fader John, ”ger oss ett exempel på stort mod och på att stå upp för det som är rätt och sant. Martyrskapet är en handling av stor kärlek. ”Petrus, älskar du mig? Är du villig att ge ditt liv för mig?” Så martyrskapet är inte bara en berättelse om att försvara sanningen, utan också om stor kärlek, om att ge sitt liv för Gud och sin nästa.”
[Bearbetad från Jacob Stein]
